Känslosamt
Hur som helst så länkade hon till sin blogg, där hon skrivit ett inlägg om Pyssling och lagt ut lite kort på honom som hon hade. Det var jättekul att se honom som ung, det är väl det enda jag inte fått göra med honom annars.. Läste om minnen hon hade från honom, beskrev honom som hennes bäste vän som hon var tvungen att sluta träffa pga astma (kom på det nu Mariah, att det kanske var dumt att bjuda in dig till stallet då..?) och en vacker dag när hon kom dit och skulle hälsa på så var han borta. Tog flera år innan hon ens fick reda på vart i sverige han hade hamnat.. När jag kom till den här biten i texten började tårarna rinna ner för mina kinder, det fanns ingen hejd. Var så sorgligt att först läsa allt det kärleksfulla hon skrivit om honom, med alla minnen, allt kul och mysigt dom gjort tillsammans. Kände igen det med hur jag gör/är med honom nu. Han är verkligen som ens bästa kompis. Kan sitta hos honom i boxen i flera timmar och bara vara, bara titta på honom, och fortfarande blir jag lika glad och lycklig över att denna perfekta och underbara häst verkligen är min! Men sen tog ju hennes text en annan vändning, och det kändes så hemskt att tänka på att han skulle kunna försvinna, och att man inte skulle ha någon aning om vart han hade tagit vägen..
Sen grät jag väl av någon annan orsak med, som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det var.. Kanske var det glädje, kanske av kärlek till denna lilla underbara varelse..? Jag vet inte, men något var det som gjorde att tårarna bara rann, ohejdbart en bra stund. Men det var så kul att se honom som ung, se hur lite han förändrats på alla år. Vissa kort var över 10 år gamla, och han var sig precis lik! :D Nu på äldre dar har han väl slappat till sig lite, fått lite gräsmage nu sen sommarbete, och tappat lite av alla sina muskler han en gång hade när jag tränade honom för fälttävlan. Men jag tycker att det har han gjort sig förtjänt av, efter alla år han slet på ridskolan, vilket måste vara nästan 10 år totalt, och sen hos mig som läromästare, tävlingskompis och bästa vän i 6,5 år. Känns konstigt att tänka på att jag haft honom så länge. Tiden har gått så fort, men samtidigt så väldigt långsamt. Känns som att han alltid funnits i mitt liv, och jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom, det går bara inte! Vill att han för alltid ska finnas i mitt liv, att jag alltid kan gå in till honom i boxen, sätta mig hos honom och bara gråta ut om det är något jag mår dåligt för, och då ha hans mule på axeln, känna hans andedräkt i örat, som om han försöker säga att: det är ingen fara, allt kommer bli bra, jag finns här hos dig, det kommer jag alltid göra. Vill att det ska vara sant, vill att han alltid ska finnas hos mig! Det räcker inte med bara minnet av honom, vill ha honom hos mig i fysiskt med. Kunna stå och krama honom i timtal, känna hans mjuka päls, hans mule när han försiktigt puffar lite på mig, se hans kloka ögon som alltid visar vad han tänker och tycker. Vill ha den där svårlastade hästen! Jag vill ha honom kvar hos mig, jämt. Det är han och jag, det är som Helan och Halvan, Lady och Luffsen, Piff och Puff. Hur skulle det se ut med bara Helan, Lady eller Piff? Det är meningen att det ska vara två, precis som han och jag. Vi känner varann utantill, vet vad den andra vill, tänker och tycker för det mesta..
Även den dagen du bestämmer dig för att lämna mig själv här,
(hoppas det dröjer många, många år!)
så kommer det ändå vara du och jag,
INGEN kan ta din plats,
du kommer alltid vara nummer 1 för mig! <33
Ja, det hade varit kul att se han en gång till. Idag har jag så bra mediciner så att jag kan spendera en liten tid i stall utan att bli dålig. Men kan inte rykta åså =( Gott minne ja, det ska gudarna veta. Innan jag fick problem med allergierna var jag nästan hos Pyssling varje dag, så mycket jag hann mellan läxorna ;-) Men efter allergierna så kom mer och mer sällan. Till sist kändes det som att Pyssling sade att jag svek honom. För till sist så hade vi förlorat våran fina kommunikation och jag var bara en människa i mängden. Jäkla allergier!
Jo, han vantivdes nog inte på ridskolan så sett. För han var alltid pigg och go på lektionerna och gjorde sitt bästa som alltid och var nästan aldrig halt eller sjuk. Men det kändes ändå inte som hans grej. Så som du beskriver att han är i stallet och så nuförtiden är ju hur kul som helst! Det är det som får mig att tro att han ville komma bort från ridskolan. För sådan var inte Pyssling i det lilla/gamla ponnystallet. Han var som oftast inte nöjd med besökare utanför spiltan och varnade gärna vissa barn som försökte komma in. Men det blev litet bättre när han fick komma ner i stora ponnystallet. Litet större, litet tystare. Så det många var rädda för hur han kunde reagera i spiltan. Men i ridhuset var han lugn, jättego och världens bästa läromästare! Så det var nog pga hur go och snäll han var att rida som han var en favorit.
Klart ni ska slå rekord, han är den rätta ponnyn för det. Den viljan är stark =) Och du är så mån om honom plus att han fortfarande är aktiv. Jag menar det, hur bra koll hade de på den tiden med åldrar och så ;-D
Det är mycket möjligt att han förstod, som du säger är han otroligt hörsam och smart. Ja, om jag fick säga hej till Pyssling en gång till skulle jag bli så otroligt glad. Även om han inte minns mig, så blir det ett så otroligt fint minne att ha med mig i livet! Så tacksam för en sådan chans!
Nej, men jag tror inte han tyckte om för mycket leverne runt sig, ofta då han reagerade negativt då. Så glädjande att höra hur han är numera =D Och jag läste en grej i din blogg som jag också varit med om som bevisade exakt hur go och fin han är. Jag var ensam i stallet och satt inne i Pysslings spilta vid krubban och var ledsen för något. Då lade han sitt huvud försiktigt på min axel och snusade mig lungt och stilla i örat. Precis som för att trösta mig. Vilka minnen, sitter här med tårar i ögonen.
Ja, kan tänka mig det med den busen :) Många tycker kanske det låter konstigt med en häst som bästa vän, men då har de inte träffat rätt häst. Och de som inte håller på med hästar bryr man sig inte om vad de tycker, för de förstår inte ändå ;-)
Jag håller tummar och tår att det ska gå bra med inkörningen. För som du säger, att bli heltidspensionär blir nog för långtråkigt för han. Vad härligt, han vill visa att han är med i gejmet och att du inte får ge upp honom. Han har ju varit aktiv mer eller mindre hela sitt liv. Har du forskat i hans härstamning eller vet vart han kommer ifrån innan Brätte? Jag fick aldrig reda på något om det... Hade velat prata med de som hade han som föl =)
Hade varit hur kul som helst om allt funkade så bra och att ni kunde åka ut och tävla igen =D Då hade jag verkligen velat komma och kika på det ^^ Ja Pyssling gillade verkligen det där med tävlingar. Han gjorde alltid sitt bästa, hoppade mer eller mindre allt och var världens stoltaste när han fick rosett ^^ Ja, Pyssling har en otroligt vacker och ovanlig färg. Har någon bild där jag fångat det där riktigt gyllene han får på sommaren =)
Javisst! Men nu när jag suttit och tänkt på jobbet så var det nog så att han var påbörjad med inkörningen, men att den aldrig blev färdig. För att den gamla ridskolechefen pratade på att fortsätta med det iom att de då hade sålt den enda ponnyn som var inkörd. Så roligt att höra att han reagerar så bra på selen och att han lägger vikten bra när det drar etc =D
Det gör nog gott nu när du ska greja så mycket med han nu på skolan och så =)
Åh, tack vad roligt! Det låter ju som om det skulle fungera bra då. Jo utomhus är ju såklart bra, men så som du beskriver det så ska det nog gå bra inne i stallet med =) Jo, visst är det så. Han är gjord för att arbeta verkar det som, jag har nästan aldrig varit med om en ponny som har en sådan arbetsvilja och glöd! Hehe, man kan ju inte låta bli att tycka att det låter litet sött att han är så svartsjuk. Han är så med på vad som händer i sin omgivning ^^,
Han verkar vara en väldigt frisk ponny. Tror han var borta från lektion under något tillfälle under alla år jag red, då var det något med hovarna. Det låter så hemskt när de hostar så, man vill ju bara trolla boer det! Men det är ju bra att det går att vattna höet. Men som du säger så är det ju väldigt tråkigt! Vet att många på Brätte hade problem med det... Men det är ändå skönt att det inte är mer. Rena rama underhästen som varit såpass frisk i alla år =) Åh, jag kan se det framför mig! Han vill bara att man ska komma in och vara med/trösta! Hehe, ja jag vet på ridskolan så hade Pyssling hästar han hade svårt för. Och det märktes, det var rena turen att han inte blev sparkad någonstans! Stackaren, men det är ju gott att han inte har men av det idag!
Ja, men det känner jag igen. Pyssling valde ut sina ryttare/vänner. Nästan vem som helst fick lov att rida honom, inga problem. Men det var mer tydligt med vilka som fick gå in i spiltan. Nej, jag tror inte det var att han stod i spilta. Bara han själv bär det rätta svaret, jag kan bara gissa vad det var! Ja, sadelgjorden var mardrömmen för honom. Men som du säger, man fick ta det succesivt. Många föräldrar drog ju åt allt de kunde direkt, klart att det var hemsk när det bara drog till jättehårt runt magen =( Vilket tålamod, vilken tur att han hamnade hos er som gett han ett så gott liv! Det var min mardröm att han hade hamnat hos någon som inte var snäll mot honom och så. Iom att han levt på ridskola i mer eller mindre hela sitt liv.
Ohja! Det var en riktig FRÖJD att rida Pyssling. Tyvärr ville ju alla andra det med, så det var inte alls ofta under alla år som jag fick rida han. Men jag tog igen det igenom att vara med han utanför ridningen ^^ Nästan varenda lördag i alla år hade jag Pyssling på knatteledningen. Han var så trygg och mysig för barnen =) Förutom en gång, då var det en handikappad pojk som skulle rida på Pyssling. Han var litet misstänksam redan från början, men accepterade det ganska snabbt. Tills vi började trava, då började ungen gallskrika! Och jag såg Pysslings blick, skräckslagen! Så han gjorde världens språng och av ramlade ungen som började storgråta! Sedan skulle de försöka sätta på honom på Pyssling igen. Men nej, Pyssling snurrade i piruetter och ville inte ha det där skrikande monstret på ryggen igen ;-)
Ja, precis! Oftast visste de ju knappt hur gamla deras egna barn var. Ännu mindre en häst. Jag hoppas verkligen det, så du får säga det att han måste slå rekordet med råge =) Jag som inte har koll längre, hur gammal kan Sveriges äldsta häst blivit? Får Googla det =P
Nej, det är ingen inbillning tycker jag. Inte som jag minns iaf, ingen lyssnade så bra som Pyssling under mina svåra stunder. Vi pustade ut ihop många lördagar när alla åkt hem. Vad roligt! Vi hade musik i det gamla ponnystallet, radion stog inte så långt bort ifrån Pyssling. Och jag tror med att de kan tycka om viss sorts musik. Men jag tänkte aldrig på det med Pyssling, vilket förmodligen betydde att han var ganska ointresserad. Vi fick ju aldrig rida med musik i ridhuset, så jag fick aldrig testat det fullt ut ;-)
Ja, du ska veta vad glad jag blev. Tack! Är det okej om jag tar med en kamera och så? Måste få en bild på er =) Ja, jag hoppas han har något litet minne kvar av mig! Men vi får se :-) Aha, där ser man! Då kände han nog igen sig då, vad roligt!
Ja, otroligt omtänksam ponny! Läser av saker och ting väldigt bra. Åh vilken hemsk känsla att ta "den sista turen", inget roligt att gå igenom. Söta Pyssling gjorde allt för att trösta dig när du var så ledsen, vackra ponny! Naaw, vad roligt! ^^
^^ När Pyssling stod på Brätte så önskade jag alltid att jag var 140 och vägde typ max 40 kilo ;-D Jag var så mycket äldre och längre än de andra tjejerna, så det gick fort att växa ur Pyssling. Sista gången jag red han var jag nog 15-16 och alldeles för lång. Men Mariette som var knatteledare sade att det gick bra för 10 minuter. Åh, den stunden lever jag på än ^^
Jo, att han har testat sele och liknande innan gör kanske att han blir lugnare när man grejar med sånt. Och så är det ju litet pirrigt iom som du säger att man bara har typ en chans. Då får ju inget gå fel! Ja, gud vad Pyssling varit med om mycket! Tävlingar, flyttar, människor och andra händelser! Jag kom på en viktig grej som hände runt 1999! Pyssling stod i det gamla ponnystallet. Det var litet avsides från resten av anläggningen. Iaf! En natt var det någon och stal Pyssling och en ponny till som hette Vanessa. De hade ridit en bra sväng, men gjorde tabben att rida förbi filmkameror vi slussarna. Så om det var efter någon dag så hittade man dem i en hage inte långt borta ifrån mig på ett ställe som kallas Önafors. Pyssling hade nog klarat sig ganska bra, men Vanessa mådde jättedåligt låångt efteråt. Tycker det känns hemskt att man inte vet allt om sin vän. Jag visste nästan inget om Pysslings tidigare liv, jag gissade litet vad det kunde vara för raser i han. Och satt och fantiserade om hur han haft det som föl etc : )
Ja tack =D Hade varit så kul om det gick så bra med inkörningen och man fick möjlighet att se allt arbete du lagt ner =) Vilken bra idé, undrar hur många som tyckte om Pyssling som är kvar på Brätte? Inte varit där på så länge iom att man inte känner några av de hästar som är där längre! Ja, men jag har tillgång till bil. Så jag åker gärna en bit för att se Pyssling, bara jag är ledig så =)
Ja, det är inte det lättaste med okänd härstamning =( Så jag är så glad att ni har lyckats rota fram litet om hans tidigare liv. Var såå himla roligt att läsa! Från Danmark, där ser man. Många av ridskolehästarna från Brätte var danska ^^ Okej, det är ingen som jag hört talas om. Åh, undrar varför hon inte ville ha Pyssling? Undrar hur han var på den tiden. Vad skulle man inte ge för att få se det?! Oj vad konstigt det känns att han hetat något annat och att han flyttat så himla mycket. Stackare! Men hetat ngt i Danmark, kanske ett namn till, Lilleman och Pysen. Han är ju en Pyssling =P Asså, så de bytte namn här med! Ja. Pysen fanns det ju en gammal pålle som hette när jag började rida ^^ Men att Pyssling hetat det ;-D Ja, iaf har jag varit med på Brätte från 1995 då jag började rida ^^ Jag förstår att ni fastnade direkt, det gjorde jag med =)
Ja, men hur skönt var det inte att ni bara lämnade ut han på prov! Så att han fick komma hem igen! Det kan ju inte varit några bra människor det där =)
Vad hemskt det måste varit för dig! Du är van vid en helt annan ponny, och behöva möta det du mötte ='( Ush, känner tårarna! Vad är det för människor =S Ursäkta mig, men man blir så arg! Som sagt, vilken tur att det bara var på prov!
Jadå, kan ju vara ´kul att se litet annat för en Pyssling ^^ Aha, varit på ridläger med Pyssling? Skoj, vart var det någonstans. Jo, men det är ju inte alls som att stå på en ridskola. Det är ju duktiga tonårstjejer som kan hästar åså. Inga småbarn och samma sorts stoj =) Gick på ett naturbruksgymnasie jag med, de hade hästhållning. Så man var ofta och beundrade de fina hästarna =)
