.

Har varit mycket på gång de två senaste veckorna i Pysslings liv nu. Mycket som varit på gång, ändrats och lite så. Det har varit en stor omställning och jag har inte riktigt haft tid att skriva något om hur det gått för honom.. Har inte spenderat särskilt mycket tid vid datorn alls, så allt har kommit på efterkälke det senaste. Men tänkte att jag ska lägga upp lite bilder iaf från det som hänt sen han kom ner hit till skolan med mig, och så kommer det mer detaljerat om allt sen. Men så kan man se lite vad han får göra och vad han ser ut att tycka om det (: Hope you enjoy it.



Pyssling i sin nya box här på skolan, precis fått flytta in i den (:



Första lektionen han gick med på (2008-08-20)
med Sofia som kusk och mig som ledare, på hemväg



Sötnosen blev duschad efter ett hårt dressyrpass med mig,
han ser allt lite skeptisk ut.. :P



Erkänn, min häst är den sötaste som finns? :) <3
Här i sin box med svettäcke för att torka upp efter duschen..



Hem ljuva hem säger Pyssling när han fick komma hem och vila under helgen.
(Lägg märke till hans fina gulbruna färg, och hur mycket han blänker :D )



Pyssling med sin fru Gniztha i hagen när han kom hem.
Sötnosen vägrade stå in sin box, han skulle absolut ut till henne i hagen (:



Jag och min prins i skolans stall, med sele och allt på inför hans andra lektion.
Ser lite skeptisk och osäker ut.. Vad jag gör har jag däremot ingen aning om?



Hela sällskapet när vi är ute och kör, med en kusk (Wibben), en huvudansvarig (jag),
en andra ledare (Carro), och två med draglinor (Moa, som inte är med i bild, och Kajsa)



Här kommer vi allihop, med de båda inkörningshästarna.
Barbro, våran lärare, i gult till vänster, som är ansvarig för det hela.
Pyssling ser ut att tycka det är kul iaf, öronen spetsade :)



Som sagt, han såg ut att tycka det var kul :)
Öronen pendlade bakåt för att höra vad kusken (Wibben) ville,
och omväxlande framåt för att se vad som händer och väntar (:

Igår när jag vaknat och satt och åt frukost så passade jag på att gå in och kola runt lite på en del sidor. Hamnade som vanligt här efter ett tag, inte för att det händer så mycket nytt, men jag kollar liksom alltid av gammal vana ändå. Men mot all förmodan så hade jag en ny kommentar. Lite nyfiken och glad som jag blev kollade jag ju vad det stod och från vem det var. Visade sig att det var från en som ridit på Brätte innan, alltså den ridskolan som vi köpte Pyssling från. Hon berättade att han var hennes favorit när hon gick där. Det förvånade mig väl inte så mycket, för vad vi hade hört från många andra så var han allas favorit på ridskolan.. Men efter ett tag förstod jag att så var kanske inte fallet riktigt. Fick reda på att han kunde bitas och sparkas, lägga öronen bakåt och varna, så många elever var rädda för honom.. Det känns verkligen inte som den häst jag har hemma i stallet nu, han som alltid vill att man gör nåt med honom, som alltid kommer fram om man går in till honom, men som gillar att spela folk ett spratt ibland och snurra runt varv efter varv i boxen med någon bakom sig som ska försöka få tag på honom. Det är rätt kul att kolla på, för man ser hur ögonen bara lyser på honom, hur kul han tycker att det är, det är ju en lek för honom :)

Hur som helst så länkade hon till sin blogg, där hon skrivit ett inlägg om Pyssling och lagt ut lite kort på honom som hon hade. Det var jättekul att se honom som ung, det är väl det enda jag inte fått göra med honom annars.. Läste om minnen hon hade från honom, beskrev honom som hennes bäste vän som hon var tvungen att sluta träffa pga astma (kom på det nu Mariah, att det kanske var dumt att bjuda in dig till stallet då..?) och en vacker dag när hon kom dit och skulle hälsa på så var han borta. Tog flera år innan hon ens fick reda på vart i sverige han hade hamnat.. När jag kom till den här biten i texten började tårarna rinna ner för mina kinder, det fanns ingen hejd. Var så sorgligt att först läsa allt det kärleksfulla hon skrivit om honom, med alla minnen, allt kul och mysigt dom gjort tillsammans. Kände igen det med hur jag gör/är med honom nu. Han är verkligen som ens bästa kompis. Kan sitta hos honom i boxen i flera timmar och bara vara, bara titta på honom, och fortfarande blir jag lika glad och lycklig över att denna perfekta och underbara häst verkligen är min! Men sen tog ju hennes text en annan vändning, och det kändes så hemskt att tänka på att han skulle kunna försvinna, och att man inte skulle ha någon aning om vart han hade tagit vägen..

Sen grät jag väl av någon annan orsak med, som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det var.. Kanske var det glädje, kanske av kärlek till denna lilla underbara varelse..? Jag vet inte, men något var det som gjorde att tårarna bara rann, ohejdbart en bra stund. Men det var så kul att se honom som ung, se hur lite han förändrats på alla år. Vissa kort var över 10 år gamla, och han var sig precis lik! :D Nu på äldre dar har han väl slappat till sig lite, fått lite gräsmage nu sen sommarbete, och tappat lite av alla sina muskler han en gång hade när jag tränade honom för fälttävlan. Men jag tycker att det har han gjort sig förtjänt av, efter alla år han slet på ridskolan, vilket måste vara nästan 10 år totalt, och sen hos mig som läromästare, tävlingskompis och bästa vän i 6,5 år. Känns konstigt att tänka på att jag haft honom så länge. Tiden har gått så fort, men samtidigt så väldigt långsamt. Känns som att han alltid funnits i mitt liv, och jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom, det går bara inte! Vill att han för alltid ska finnas i mitt liv, att jag alltid kan gå in till honom i boxen, sätta mig hos honom och bara gråta ut om det är något jag mår dåligt för, och då ha hans mule på axeln, känna hans andedräkt i örat, som om han försöker säga att: det är ingen fara, allt kommer bli bra, jag finns här hos dig, det kommer jag alltid göra. Vill att det ska vara sant, vill att han alltid ska finnas hos mig! Det räcker inte med bara minnet av honom, vill ha honom hos mig i fysiskt med. Kunna stå och krama honom i timtal, känna hans mjuka päls, hans mule när han försiktigt puffar lite på mig, se hans kloka ögon som alltid visar vad han tänker och tycker. Vill ha den där svårlastade hästen! Jag vill ha honom kvar hos mig, jämt. Det är han och jag, det är som Helan och Halvan, Lady och Luffsen, Piff och Puff. Hur skulle det se ut med bara Helan, Lady eller Piff? Det är meningen att det ska vara två, precis som han och jag. Vi känner varann utantill, vet vad den andra vill, tänker och tycker för det mesta..

Det kommer alltid vara du och jag vännen, du och jag.
Även den dagen du bestämmer dig för att lämna mig själv här,
(hoppas det dröjer många, många år!)
så kommer det ändå vara du och jag,
INGEN kan ta din plats,
du kommer alltid vara nummer 1 för mig! <33

Idag tänkte jag påbörja att vänja Pyssling vid att man lägger på och tar av selen, eftersom han tycker det var lite småfarligt, eller mer konstigt kanske.. Hur som helst, så när vi hade tagit in hästarna tog jag ut Pyssling i gången och hämtade selen och la på den två gånger och spände allt och så. Tänkte att eftersom mamma ändå stod och pratade med Maria så kunde jag ju likagärna öva Pyssling på det. När jag hade lagt på den en andra gång kom jag på att han antagligen inte var van vid att röra sig med en sele på sig, och den kunde ju faktiskt hända att han kunde få panik då. Så jag tog ut honom i stallet och gick ett varv runt hela gårdsplanen, travade lite och så med så han skulle få känna hur det kändes. Det gick fin fint och vi gick tillbaka till stallet.

Tog av allt och var på väg att ställa in honom i boxen igen när mamma precis började borsta, men pratade om att vi inte skulle rida. Då la jag på selen igen och började spänna allt för jag tänkte att jag går en liten runda iaf, så han får vänja sig vid den på sig. Men då skulle mamma tydligen rida med ändå. Då kom jag även på att det kan ju vara bra att borsta sin häst innan man slänger på en sele som kan trycka och skava och så.. :P haha, jag är smart ibland. noot :P

Hur som helst så fick jag ju ta av selen igen och borsta av Pyssling innan det var dags att lägga på selen ytterligare en gång. Tror Pyssling började bli rätt van vid att selen åker av och på ibland, vid det här laget för han stod mycket mer stilla och avslappnat. Så när selen var på och mamma var klar med Gniztha så gick vi en liten runda som tar runt 30 minuter. Det var mestadels skritt eftersom att jag gick, men även lite trav för att han skulle få känna på selen igen och för att jag skulle se hur det såg ut när han kom i arbete lite mer. Började även förbereda honom på att ha vagn genom att dra lite här och var, som i draglädrena och i bakselen. Visserligen bara i en sida och en rem i taget, men ändå så att han fick känna lite tryck lite här och var. Detta gjorde jag mest för att se hur han reagerar, och så att han är lite van när han kommer ner till skolan. Han brydde sig inte ett dygg, drog emot bara när jag drog i draglädret. Frågan är om han kanske inte varit inkörd tidigare..?

Hur som helst så skötte han sig bra och verkade trivas rätt bra med att gå i sele (: Hoppas han trivs lika bra med att ha vagn bakom sig sen med (:

Idag kom Alexandra med sin loksele som skulle provas och se om den passar. Kan säga att Pyssling tyckte det var lite konstigt när hon skulle lägga på den, men när den väl låg på plats stod han helt lugnt som om han brukade ha sele varje dag. Söt är han min lille skrutt (: Vi började justera selen så att den skulle passa bättre. Och efter ett tag kunde vi konstatera att den duger att köra in men, men det är inget vi ska köpa. Men den passade hyfsat bra överallt, efter att vi fått göra lite extra hål lite här och var. Dock var bakselen lite för lång och låg emot hans höftknölar lite.. Vet inte om Barbro tycker det är okej eller om hon kommer ändra på det, men förutom det så låg selen helt okej. Så nu blir det att putsa och smörja upp den så den blir mjukare i remmarna och lätt att ha att göra med (: Och vänja Pyssling vid att man lägger på den, eftersom han tyckte det var lite farligt.

Det är mycket som snurrar i huvudet nu innan Pyssling ska med ner till skolan på söndag. Många saker jag undrar över, funderar på och försöker planera. Försöker planera vad jag ska ha med mig, hur han ska gå när han inte går lektion. Funderar över vilken box jag helst vill ha honom i om jag får önska, vilka som eventuellt är ledia, vad han kommer gå i för hage, om han kommer gå själv eller får sällskap, hur han kommer trivas som skolhäst, vad dom andra kommer tycka om honom, om han kommer lyckas bli inkörd.. Ja, det finns en hel del som snurrar i huvudet. Går runt och tänker på det hela dagarna, och på nätterna drömmer jag om det. Ofta mardrömmar om att Pyssling vantrivs, eller får panik när vi ska spänna för honom och så springer han i panik ner i en gödselbrunn och drunknar, och ingen annan än jag bryr mig.. Drömmer också mycket om att dom andra tycker att han är ful, tjock, liten, gammal och äcklig.. Vilket i min värld är något av det mest otänkbara som finns, eftersom Pyssling är mitt allt, han är den bästa och finaste som finns.

Men hur som helst så ringde jag Barbro i tisdags (2008-08-12) för att kolla upp lite saker med henne. Och ordentlig och planeringsmänniska som jag är när det gäller vissa saker så hade jag självklart skrivit ner en massa frågor jag ville få svar på..

- När vi kan komma till skolan med honom?
- Vad han kommer gå i för hage och om han ska gå själv eller med någon, om det finns hästar i närheten som han kan se om han ska gå själv..?
- Går skolans hästar ute på nätterna, och hur är det isf tänkt att Pyssling ska göra?
- Är Pyssling den enda inkörningshästen denna gången?
- Vad ingår i stallplatsen jag är lovad? Så som stallskötsel, in- och utsläpp, foder, fodringar, strö..?
- Finns det möjlighet att ta med eget foder?
- Ska utrustningen, så som borstar, tvättas för att minska smittorisken?
- Vad för utrustning ska jag ha med till Pyssling?
- Finns det möjlighet att ha med egen sadel?
- Ska han avmaskas innan?
- Gäller skolans säkerhetsregler mig även när jag tar hand om Pyssling privat, efter skoltid?

Pratade med Barbro och fick svar på de flesta av mina frågor. Sen fick jag även en del extra information som:
- Att han ska bli ihop parad med någon snäll häst som han kan gå med i hagen, så att Pyssling kan föja de andra hästarnas dygnsrytm. Jag hoppas på Panhos, eller allra helst Gumman eftersom Pyssling går bra ihop med ston och hon ändå är tredje hjulet i den hagen hon går nu..
- Det är mest troligt att Pyssling kommer få Augusts box inne i Lilla stallet, eftersom det är den som är mest isolerad från de andra, och så slipper han ha en massa hästar runt sig som ska nosa och hålla på, och det blir inte såå mycket spring i stallet så han får ganska mycket lugn och ro.
- Loksele ska jag ha med mig om den passar, eftersom det är det bästa att köra in en häst med. Sen ska jag även ha med hans egna träns, då det är inpassat och han är van vid bettet. Jag fick jättegärna ha med egen sadel så jag kan motionera honom när han inte går lektion.
- Jag gissar på att han kommer få sova inne, kanske med sällskap av Panhos första söndagen. Så släpper vi ihop honom med hans nya hagkompis på måndagen efter skolan precis. Men det vet jag inte säkert, men känner jag skolan rätt så kommer dom nog göra så (:

Idag blev det träning för Barbro hos Alexandra igen. Gick väldigt mycket bättre än sist! Även om jag sumpade till det lite ibland.. Men Pyssling skötte sig utmärkt! :) Såå stolt över honom, min lille skrutt.

Började med att repetera lite av det vi gjorde sist, och pratade om vad som hänt sen sist, vad han har gått och så.. Sen blev det att ganska snabbt gå in på volten igen. Eftersom jag denna gången hade en tendens att hela tiden få fel position så bestämde Barbro att jag skulle få köra med en hand istället. På så sätt är man tvingad att ha rätt position för att man ska kunna bibehålla rätt kontakt med hästen. Det här var väldigt roligt, och vipps så gick det väldigt mycket bättre för oss båda två. Pyssling började slappna av, slänga ut steget och arbeta bättre med ryggen som han annars kan släppa när man kräver lite av honom. Men nu arbetade han på jättefint med hela kroppen, och fick ett sånt härligt, fint steg, där han bara svävade fram. Man såg knappt att han nuddade marken, han såg så mjuk och fin ut, så till freds. Var en fröjd att se! :D Hade kunnat stå där i all oändlighet, bara jag fått titta på min prins när han skötte sig så utomordentligt bra! :D

Dessutom hade vi kunnat lasta honom på bara två både när vi skulle åka till Alexandra och sen hem. Jag bara gick fram och ledde upp honom på lämmeln, mamma satte i en lina och drog ut för säkerhets skull mest. Han som annars är så svårlastad, som vi alltid måste vara 3 på, för att vinsha in (lägga en longerlina fram över bommen som sitter fast i Pysslings grimma, och sen ha två linor bakom som vi korsar..). Det har tidigare varit enda sättet att få in honom i transporten. Och nu följde han bara med mig rätt in. Snacka om att jag var glad, chockad och stolt över honom! :D <3




Det här ville inte funka för mig just nu,
men bilder från den träningen kommer.
Tills vidare får ni väl leta igenom min bilddagbok,
finns en del kort på Pyssling där :P
http://rum311.bilddagboken.se

Idag fick det bli träning nere i paddocken själv för våran del. Åkte ju iväg på praktik ner till skåne och var borta hela juni, så då fick Pyssling mest vila sig i form. Men jag kände att åtminstone en gång borde jag ju träna med honom innan jag skulle träna för Barbro igen. Så det blev att ta med sig Pyssling ner till paddocken och fösöka träna lite. Då var han raka motsatsen mot hur han var hos Alexandra där vi tränade sist.. Nu gjorde han en framdelsvändning (väldigt perfekt, men ändå) utåt så fort jag tog minsta lilla i yttertömmen. Dessutom var han ännu mer stissig än han var sist, hade väl överskottsenergi så det skrek om det.. Så han ville mest bara springa runt och inte lyssna på mig..

Tänkte att då får han väl springa då om det är det han vill. Men då ska han arbeta och gå i kort galopp och lyssna på mig. Var svårt att orka hålla honom i kort galopp på volten varv efter varv. Så då fick jag ändra taktik lite. Fick samtidigt bli väldigt mycket igångsättningar och övningar som kräver att han lyssnar på mig. Då fick jag samtidigt öva på att befästa mina kommandon bättre, som sen visade sig att jag valt fel.. Men men, man kan inte få allt.

Hur som helst, då övade vi på att galoppera ett halvt varv på volten, bryta av till trav och trava ungefär en fjärdedel. För att sen bryta av till skritt och skritta ett par steg innan det blev trav en fjärdedel igen och sen kort galopp ett halvt varv. Efter ett tag gick det väldigt bra, visserligen hade Pyssling nästan lärt sig övningen utantill.. MEN, han lyssnade väldigt bra. För om jag såg att han var på väg att göra nästa steg lite av sig själv, så var det ju bara att köra på lite till så som man redan gjorde, eller göra något hela annat. Som om han försökte bryta av till trav från galopp, så antingen var det bara att köra på galopp ett helt varv istället, eller bryta av till skritt istället. På så sätt får man ju en häst som lyssnar bra men som samtidigt inte gör något förrän den får kommando. Det här funkar extra bra med Pyssling eftersom han HATAR att göra fel! :P

Kass uppdatering jag vet. Men om ni läser det inlägg jag håller på med på min andra blogg så kommer det en förklaring till varför jag varit så urusel på att uppdatera båda min bloggar denna sommaren.. http://rum311.blogg.se

Hur som helst, denna dagen var det tömköring för Barbro. Som för övrigt är min körlärare i skolan också. Jag var skitnervös när vi åkte dit. Så klart att man vill visa att ens häst, och en själv med för den delen, är duktig. Sen såg jag det hela lite som en audition för om han skulle få följa med till skolan nu till hösten. För hade han inte skött sig det minsta så hade han ju inte fått följa med på inkörningen sen.

Det började väl lite si sådär.. När jag tog loss tömmarna och skulle få ordning på allt innan jag körde igång så fick han något ryck, och helt plötsligt stod vi ansikte mot ansikte istället. Inte riktigt tanken när man ska tömköra.. :P Men vi redde ut det och vände runt honom. Sen skötte han sig jättebra under träningen, särskilt med tanke på att han inte varit tömkörd mycket det senaste. Han hade lite överskottsenergi, och var lite stissig eftersom det var ett nytt ställe vi var på och så, lite hästar att titta på mm.. Men han skötte sig bra och jag var nöjd med honom!

Barbro tog tömmarna och kände lite på honom med, och då gick han självklart ännu bättre. Blir så sur på sånt. Hur kan hon som aldrig ens har sett honom innan, få honom att gå så mycket bättre än han gör med mig som då hade haft honom i 6 år lite drygt? Men det är väl när man kan sånt som man är en duktig ryttare/kusk. Det är ju skillnad på om man kan rida/köra sin egen häst bra, den som man känner och är van vid. Men kan man få en helt okänd häst att gå bra, DÅ är man duktig enligt mig! Det är väl målet att man ska bli sån någon gång i framtiden antar jag..

Hur som helst, denna bloggen är ju lite till för att jag ska ha koll på vad jag gör hela tiden med mitt projekt, ska ju skriva in allt jag gör som har med projektet att göra.. Så jag får väl ta lite sånt nu med, sånt jag har nytta av sen när jag ska skriva min inlämning om allt det här sen.. :P haha.

Eftersom Pyssling var lite stissig och så då, så tog vi det mest ganska lugnt. Körde lite på fyrkanten, mest för att få honom att inte falla in så mycket. Då fick jag öva väldigt mycket på att inte hålla nåt i innertömmen utan bara i ytter. Det kändes lite annorlunda, eftersom jag är van vid att rida väldigt mycket med båda tyglarna. Men när vi väl fick kläm på det där så gick han mycket bättre sen. Men sen blev det mer och mer arbete på volt, det är ju lättare för kusken att vara på volt om man ska låta hästen arbeta i en högre gångart än skritt. Så vi var inne på volten och vade mest på samma sak faktiskt, att få honom att gå kvar ute på spåret, och på ytter töm. Det var svårare och krävde mer arbete. Men vi fick en del beröm, och det är ju alltid kul :) Jag fick extra beröm för att jag låter mina egna ben och fötter följa exakt samma riktning som den hästen går i, det var tydligen sånt många hade väldigt svårt för.. :P

Fick i läxa att vi skulle öva på lite samma saker, få honom att gå kvar ute på ytter töm och på spåret istället för att falla in mot mig hela tiden. Sen också att försöka få honom att länga lite på steget, inte bli så "trippig" och slappna av mer. Det är svårt med den hästen kan jag säga!