.

Var och tränade för Silvio hos Anna-Karin idag med min lille skit. Var med på en kurs som hade titeln "Lär känna din häst". Var riktigt kul och intressant, även om det inte gav så mycket som jag hade hoppats på. Men det blir en fortsättningskurs som jag har tänkt vara med på (: Får hoppas att det ger mer.

Hur som helst så började träningen med att Silvio stod och pratade lite först, förklarade lite vad vi skulle göra under träningspasset och lite så, vad hela träningen gick ut på. Sen byttes det utrustning på en del hästar, eller alla ekipage fick ny utrustning för att vara exakt, frågan var bara hur mycket som byttes ut. Jag och Pyssling var de enda som han inte bytte grimma på, han tyckte att det såg så bra ut ändå när vi gick runt lite innan träningen började. Tror man ska ta det som något posetivt, att han tyckte att jag inte behövde någon repgrimma för att ha kontroll över min häst :) Hur som helst så började träningen sen när alla hade åtminstone ett långt rep att hålla i istället för sina vanliga "korta" grimskaft. Vi började med att flytta hästen, visa att det är vi som bestämmer över vart hästen får stå, och vad det är den ska röra på när vi rör den på vissa ställen. Började med att alla bara fick flytta runt hästarna lite hur som helst, framåt, bakåt, flytta rumpan åt höger och vänster, flytta framdelen åt höger och vänster, flytta hela hästen, lyfta ben, höja eller sänka huvudet... Det är mycket man kan göra med en häst på bara ett par kvadrat.

Sen började vi flytta rumpan, och då skulle hästen inte röra på framdelen alls, möjligtvis fick den trampa lite på stället med frambenen... Så det gjorde vi i båda varven. Lite klurigt när man har en häst som tror att man ska gå runt den som står på marken och håller i honom. Han hade fått för sig att jag longerade med lite fel utrustning, och på en för liten volt. Så när jag pötte på rumpan, så började hästen gå runt, runt, runt. Och om jag tog i repet för att stoppa honom så stannade han, svängen in huvudet och ut med rumpan. Det var ju inte alls så som jag ville att han skulle göra! Men efter ett tag, med lite hjälp av Silvio så gick det bättre. Sen bytte vi varv, och då var det samma sak. Men då gick det mycket fortare innan det gick bättre, för då visste jag hur jag skulle göra.

Sen vart det dags att backa hästen, och det har vi redan övat på mycket jag och Pyssling. När han var mer tränad så backade han bara jag ställde mig vid bogen och började backa. Så var det inte riktigt nu längre... Men jag tror vi var bäst i gruppen på det ändå (: Först gjorde jag så som Silvio sa att man skulle göra, med handen på nosryggen, och sedan skulle man bara pötta bakåt tills hästen backade. Det tyckte Pyssling inte alls om, han blev bara sur för att han tryckte på huvudet på honom. Men efter att jag hörde att Silvio sa till en annan tjej att man kunde göra på något annat sätt om det funkade bättre med just den hästen, så började jag göra så som jag gör hemma i vanliga fall: lägga handen på bogen och trycka lite lätt bakåt och sen släppa trycket när han ska stanna. Och om det inte hjälpte så viskade jag lite tyst "backa". Bara för att jag har en häst som kan backa enbart på röstkommando! :D Då fick vi mycket beröm av Silvio kan jag säga! :D Fast han tyckte att Pyssling var lite spänd i nacken när han backade, så vi fick öva på lite mjukgörande rörelser. Och det gick jättebra det med, det är ju sånt som Pyssling behöver så han håller sig mjuk och smidig i många år till.

När alla var klara med det, och det gick hyfsat bra. Så släppte han ut oss allihop bland alla "hinder" i manegen. Det var väl meningen att det skulle vara farliga hinder som hästarna skulle bli lite rädda för, men att dom skulle följa med och gå där ändå, för att dom litade på sin ägare och ville göra som den sa... Det var så jag fattade allt iaf. Att det skulle vara lite som ett test, och att hästen till slut skulle övervinna sin rädlsa och följa med sin ägare ändå. Men så var det ju inte riktigt med Pyssling. Han lunkade snällt med mig vart jag än bestämde att vi skulle gå. Inget kul alls ju. Hade trott att han skulle bli lite rädd iaf, så man fick anstränga sig lite för att få honom att göra som jag ville. Men när hindren blev "tråkiga" när han gjorde allt som man skulle så fick jag använda min fantasi och göra lite andra saker med alla hindren.

Pressäningen som låg på marken.
Den backade vi över, runt dess hörnen. Jag ställde Pyssling på ena sidan och lockade sedan på honom så han fick gå över själv. Men när han till slut ställde sig och nästan kissade på den (jag fick dra undan den i sista stund när han stod på den med frambenen) så insåg jag att den inte var det minsta farlig och rätt tråkig dessutom...

Den rätt breda och höga oxern man skulle gå mellan.
Insåg med en gång att jag inte bara kunde leda Pyssling rakt igenom, det var ju ingen match. Och backa var inte heller så svårt. Inte heller att han fick gå själv där igenom med mig på utsidan, eller att han fick gå själv, stanna, backa, gå fram lite igen, backa och sedan gå igenom. Det enda som stressade honom lite var när jag bad honom att backa från en bit innan, sen igenom, stanna, och sen fortsätta backa ut ur den, helt själv- med mig vid sidan om bara, en bra bit ifrån som hela tiden gav kommandon och berömde.

Pressäningen med bommar på sidorna.
Den var det ju inge heller några problem med. Vi gick över den med bom, pressäning, bom. Backade samma väg. Gick mellan bommarna, på pressänningen, och backade även den vägen. Vi gick över en bom med alla benen, gick över nästa med frambenen, stannade, backade, stod med alla hovarna mellan bommarna, backade över bakre bommen med bakbenen, gick fram och över alltihop. Men även det här hindret var något som Pyssling inte brydde sig om, bara gjorde det jag sa till honom.

Den upphöjda bommen mellan sockerbitarna.
Den var det ju ingen match alls med. Tröttnade med en gång på att bara gå över. Så vi började snabbt med att gå över med frambenen, backa tillbaka, gå över med ett framben, sen båda, sen backa tillbaka med ett, gå fram med båda, backa bak med båda och så vidare. Det kan man hålla på med väldigt länge. Backade även över bommen, stannade med halva hästen på varje sida, gick fram, backade bak helt, gick fram helt och lite sånt. Det enda som stressade honom lite var när jag försökte ställa honom med höger fram- och bakben på ena sidan av bommen, och vänster fram- och bakben på andra sidan. Det var riktigt jobbigt tyckte han, och jag orkar inte hålla på och krångla med det då när det dessutom stod en häst precis intill som höll på med ett annat hinder, vill inte förstöra för dom...

Det lilla krysset mellan sockerbitarna.
Det här hindret gjorde vi inte så mycket med. Det var såpass högt för lille Pyssling så vi kunde inte göra samma övningar som på bommen mellan sockerbitarna. Så det här hindret sprang vi bara och hoppade över ett par gånger. Men det var kul det med. Skönt att inte fokusera så mycket på att hästen ska röra sig exakt som man vill, då fick han göra som han ville, så länge han inte kom efter mig när jag sprang, och inte stannade på andra sidan hindret när jag hoppade.

Den upphöjda bommen med en flagga hängande på.
Egentligen var det tänkt att man skulle gå runt den, så nära som möjligt utana tt hästen skulle göra något. Men när vi hade gjort det, och backat runt i båda varv och åt alla håll som gick att gå åt så tröttnade vi båda. Då kom jag på att bommen var så högt upp att Pyssling mycket väl skulle kunna gå under, och puffa undan flaggan. Det var väl det enda som han inte följde med snällt på. Det krävde mycket övertalning, och att jag gick före och höll upp flaggan innan han sprang igenom. Men han gjorde det, två gånger. Och jag var jättestolt över honom! :D

Bommarna som låg i en fyrkant.
Här i fyrkanten kunde man göra vad man ville. Vi fick inte möjlighet att träna här så mycket, eftersom en annan i gruppen var där hela tiden med sin häst. Men bortåt slutet blev det ledigt, och jag tränade lite. Gjorde samma sak här som jag gjorde med den upphöjda bommen mellan sockerbitarna. Här var det inte några problem alls med att ta en hov över, vilken hov det än gällde (som om det var det med en upphöjda? Nej, tror inte det du.) Men när jag skulle ställa honom med högra sidans benpar på ena sidan bommen, och vänstra sidans benpar på andra sidan bommen så fick han panik. Vet inte vad som hände, och vi provade flera gånger på flera olika sätt. Men varje gång bakbenen skulle dela på sig på detta sätt så fick han full panik. Får träna mer på det, så han klarar det till nästa gång vi ska på kurs för Silvio.


Saker jag ska träna på tills nästa kurs:
- Ställa sig med höger sidas benpar på ena sidan av en bom, och vänster sidas benpar på andra sidan.
- Gå under högt upphöjda bommar med något hängande över
- Flytta rumpan, men inte framdelen. Och flytta framdelen, men inte rumpan.

På det stora hela var jag nöjd med kursen, men det gav inte så mycket som jag hade hoppats. Men det blir nog bättre i fortsättningskursen tror jag. Och tills dess ska jag ha tränat på de sakerna som inte gick så bra sist, och dessutom ska jag se till att ha egen, och bra utrustning med mig! :)

På bilden är det jag och Pyssling när vi går över pressäningen som ligger mellan två bommar.
Tagen av min kära mamma som var med som sällskap, assistent, skjuts och betalare.
Tack för en toppenbra och lärorik dag! <3

Jag skapar denna blogg enbart för min egen del, för att jag lättare ska kunna föra anteckningar över vad jag gjort på mina träningar och hur det gått. Om det är någon som läser så är väl det kul, men jag kommer aldrig skriva för någon annans del! Det här är som sagt enbart för mig själv.

Vi ska ha jobba med valfritt projektarbete i skolan i ett år nu ungefär, och jag valde "Alternativa inlärningsmetoder av häst". Tanken var först att jag enbart skulle ha klickerträning med min gamla b-ponny, men nu har jag fått upp ögonen för mer och mer olika intressanta metoder. Så nu blir det nog en liten blandning av alltihop tror jag :) Ska bland annat har med lite NTT (Natural Trick Training), klickerträning då såklart och även en del NH (Natural Horsemanship). Sen får vi se om det dyker upp en del annat under årets lopp.

Ja, vilka är det då som är delaktiga i det här projektet?

Jo det är jag, Jonna, och min ponny Pyssling. Jag fyller 18 år i höst och går andra året på Strömma Naturbruksgymnasium i Sätila, med inriktningen hästhållning. Jag har hållit på med hästar så länge jag kan minnas, även om jag inte började på ridskola förrän jag var 5 år. Där befann jag mig i 5 år tills jag, sommaren -00, slutade och på min 10-årsdag fick jag min första egna häst - shettisen Kiss Me Quick "Myran". Henne hade jag i 1,5 år ungefär. Då hon sålts köpte vi min b-ponny Pyssling. när jag satt upp på honom och började rida så sa det bara klick, allt kändes så rätt. Det tog inte lång tid för oss att bestämma oss för att det var honom vi ville ha. 15 februari 2002 åkte vi tillbaka till ridskolan i Värnersborg och hämtade hem min nya ponny.

Jag kom att få många fina minnen tillsammans med Pyssling, och många saker får mig att skratta lite för mig själv även idag. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert ta upp några av dessa minnen med tiden som jag har denna bloggen.

Våren -04 insåg vi till vår sorg att jag hade börjat bli lite för stor för Pyssling, och vi började leta efter en större ponny till mig som jag kunde fortsätta tävla med. Vi åkte land och rike runt i jakten på en ersättare för Pyssling. Men sen visade det sig att denne ersättare befann sig på en av gårdarna i närheten av vårat stall. Vi åkte dit och provred ett par gånger, och jag fastnade för denna hästs välvilja och goda temperament. Egentligen så var han inte det vi letat efter, vi ville ha en "färdig" ponny som jag kunde börja tävla med ganska snart, men istället blev det en ponny som var helt outbildad, han kunde ingenting! Men vi köpte Ceazar, och än så länge är han kvar i min ägo. Det blev väl inte riktigt som vi tänkt med honom, all träning tog mycket längre tid och det blev inte så många tävlingar som vi trott. Men han har alltid varit en rolig häst att jobba med eftersom han gör allt han kan för att vara en till lags, för att göra det man ber om. Man kan inte annat än att le när man jobbar med honom :)

Det blev samtidigt så att Pyssling fick vara kvar hos oss. Vi tog bort annonserna på honom och bestämde oss för att ha honom kvar. Han är trots allt en på miljonen och började dessutom bli lite till åren. Med åretn har vi haft medryttare efter medryttare som varit i stallet och hjälpt till med denna änglahäst. Men det har aldrig blivit riktigt bra, alla har alltid haft någon brist, gjort något på något sätt som jag inte gillat. Så vi bestämde oss hösten -06 för att göra oss av med Pyssling trots allt. Vi ansåg att han förtjänade att få ha samma ryttare hela tiden. Det livet där det var någon ny som red honom hela tiden var över för hans del sen den sekund vi hämtade honom på ridskolan. Han skulle inte behöva ha det så efter alla år han spenderat där. Jag ville att han skulle få några bra sista år som pensionär :) Så vi började annonsera igen, och folk kom och prov red... Till slut blev det en kille som skulle gå över från sin shettis till en större ponny. Det verkade som ett bra ställe. Men efter ett tag visade det sig att han inte gillade kille som skulle ha honom, och när vi kom dit och hämtade honom var det inte samma häst, han var helt apatisk!

Så han fick flytta hem till oss igen, och jag lovade honom att han alltid skulle få stanna hos oss. Så jag börjar det här projektet för att kunna aktivera honom utan att behöva rida, inte alltid att han behöver trava långa sträckor för att bli trött och vältränad. Det kan fungera genom träning på andra sätt, genom mycket tanke och övningar som är mjukgörande.

Så vi får se hur det går för min lilla gris. Förhoppningsvis håller han sig mjuk och smidig många år till! :D

Min Prins Och Jag Sommaren 2004

Pyssling
f.1986
Russ / islandshäst / welsh
Äg. Jonna Ahlberg